Byggt för tandvård, inte anpassat till den.

Det systemet byggdes om från grunden till en produkt som flera kliniker kan använda samtidigt, var och en med sina egna uppgifter åtskilda från alla andras. Under arbetet togs en rad beslut som är lätta att göra tvärtom, och som vi står för:

Uttaget måste bära en behandlare. Det är hela poängen med systemet, och därför är det ett villkor i databasen snarare än en vänlig påminnelse i gränssnittet. Ett uttag utan behandlare går inte att spara.

Surfplattan identifierar kliniken, inte personen. Det är ett medvetet val. Den som står vid hyllan med en kartong i handen ska inte behöva logga in. Konsekvensen är lika medveten: systemet vet vilken klinik, vilken platta och vilken behandlare, inte vem som stod där.

Historiken går inte att skriva om. Uttag och logg är rader som läggs till. Programmet saknar funktion för att ta bort dem. Produkter och leverantörer arkiveras i stället för att raderas, så att gamla uttag fortfarande går att förstå.

Statistik om medarbetare hanteras varsamt. Förbrukning per behandlare är värdefull och känslig på samma gång. Siffrorna rangordnas aldrig, jämförs mot kollegornas median och flaggas inte alls när underlaget är för litet. Hela funktionen går att stänga av.